Valet av kennel var inte något jag lade jätte mycket fokus (men endå tillräckligt mycket, nöjde mig inte med vem som helst) på när jag leta hund för första renrasiga hund. Men självklart skulle det vara någon jag trivdes med och stöttade deras uppfödning. Och det kan jag absolut säga att jag gör! Nox uppfödare är en av de bästa jag har varit i kontakt med.

Först ville jag ha lite tips på valpkullar, och frågade runt på Facebook. Och då ploppade hon upp och sa att hon skulle ha en valpkull, leveransklar till sommaren. Kollade runt ordentligt innan jag gav Sara (uppfödaren) en "chans", ville veta om någon annan hade planerat valpkull till början av sommaren. Icke sa nicke. Och inga kombinationer som jag kände starkt för.

Efter att ha pratat igenom allting med Nox uppfödare, klickade det verkligen. Vi hade ett trevligt samtal och hon var alltid där om jag undrade någonting. Jag hade en aning vem fadern var och modern har jag träffat sedan valptiden och vet hennes historia, vilket kändes otroligt bra.

Mitt valp av kennel kunde inte ha blivit bättre! Sara är alltid där, och vill veta allting som händer i Nox liv! En vacker dag blir det absolut en till liten Wunderbaums i detta gänget!

       

Igår kväll var den bästa träningen på klubben som jag har haft tillsammans med den lilla blåa. Agility stog på schemat, efter flera månaders uppehåll. Planer ändrades, vi satsar på Running contacts, så gott det går. Vill inte ha det perfekt, utan en blandning mellan RC och 2+2. Det passar oss bäst!

Ställde upp två hopphinder (medium) snett framför varandra för att träna framför träning, samt skick på långt håll. Alla svängar och byten gick otroligt bra. Allt kändes otroligt bra. Han var verkligen på G, och lyste upp för oj vad glad han var! Han gav precis allting! Vi har krånglat med gungan på våra träningar, men inte idag. Han satte gungan perfekt alla gånger förutom, en gång då det var väldigt roligt att hoppa från den ;) Det var väldigt roligt att se hur han har utvecklats utifrån vilan som vi har haft. Fartfyllt med otrolig fokus.

Han har tidigare haft liiite smått problem med höjden på A:et, samt att slita sig från mig, igår fanns det inget roligare! Här gäller det att träna på KF, som inte sitter bra hela tiden. Utan ibland är det även här roligt att hoppa av, men det kommer det också i sinom tid. Balansen var lite hal, men vad gör det tyckte Nox. Han fattade att han skulle trycka på locket som log på marken, vilket förvånade mig, för han gjorde det helt själv! Han testade gränserna lite med att hoppa ner från A:et, Balansen och Gungan. Som tur skadades han inte, hjärtat hoppade över några slag ett antal gånger.

Summereringen av träningen blev otroligt, så otroligt stolt över killen som har utvecklats! Han ignorerade alla hundar och människor medan vi tränade, var lös hela tiden och tyckte allt var himla roligt. Fick även hälsa på tre främmande män under 2 dagar, finns inget roligare :)

       

Alla 13 åringars dröm är väl att ha en hund som vill köra agility, och kanske en dag komma ut på banorna! Varför började just jag med agility? Det var väl att jag inte visste om någon annan sport när jag var yngre. Det var fartfyllt och otroligt roligt, självklart skulle vi prova! Och inte slutade det där.

Började lite smått för skojsskull på brukshundklubben med Diablo när han var runt 6 månader, vad visste jag då? Absolut ingenting, men man lär sig självklart av sina misstag! Men han hoppade inga hinder eller liknande. Diablo tyckte det var väldigt roligt och likaså jag, och 2009 körde vi får första agilitykurs, som inte gjorde något alls. Då visste vi redan mer och kunde allt bättre än instruktören som höll i kursen. Diablo var en riktig smitare på den tiden.

Under åren utvecklades vi, men han var fortfarande en smitare. Vi debuterade första gången i agility, Oktober 2010. Utan att vi någonsin kört en helbana! Det var inte dåligt det. Ett tag innan, hade jag stolt lärt han slalom. Debuten gick som den gick ;)

Ett riktigt agilitygäng är vi, båda hundarna älskar agility och verkligen njuter av träningen! De lyser upp som de små stjärnor som de är. Självklart skulle Nox också köra agility, om han gillade det. Och självklart gjorde han det! Redan som valp i den långa, roliga tunneln!

Agilityn har stärkt Nox och mitt band, vi gör något tillsammans som vi båda älskar. Det har även hjälpt Nox med sitt självförtroende, han har blivit otroligt nyfiken och modig. Vilket jag inte tror han skulle ha blivit, utan den äventyrliga sporten agility! En riktig teamwork sport, med glädje och fart!