
Alla 13 åringars dröm är väl att ha en hund som vill köra agility, och kanske en dag komma ut på banorna! Varför började just jag med agility? Det var väl att jag inte visste om någon annan sport när jag var yngre. Det var fartfyllt och otroligt roligt, självklart skulle vi prova! Och inte slutade det där.
Började lite smått för skojsskull på brukshundklubben med Diablo när han var runt 6 månader, vad visste jag då? Absolut ingenting, men man lär sig självklart av sina misstag! Men han hoppade inga hinder eller liknande. Diablo tyckte det var väldigt roligt och likaså jag, och 2009 körde vi får första agilitykurs, som inte gjorde något alls. Då visste vi redan mer och kunde allt bättre än instruktören som höll i kursen. Diablo var en riktig smitare på den tiden.
Under åren utvecklades vi, men han var fortfarande en smitare. Vi debuterade första gången i agility, Oktober 2010. Utan att vi någonsin kört en helbana! Det var inte dåligt det. Ett tag innan, hade jag stolt lärt han slalom. Debuten gick som den gick ;)
Ett riktigt agilitygäng är vi, båda hundarna älskar agility och verkligen njuter av träningen! De lyser upp som de små stjärnor som de är. Självklart skulle Nox också köra agility, om han gillade det. Och självklart gjorde han det! Redan som valp i den långa, roliga tunneln!
Agilityn har stärkt Nox och mitt band, vi gör något tillsammans som vi båda älskar. Det har även hjälpt Nox med sitt självförtroende, han har blivit otroligt nyfiken och modig. Vilket jag inte tror han skulle ha blivit, utan den äventyrliga sporten agility! En riktig teamwork sport, med glädje och fart!
Kategori: Diablo,
Hund,
Nox